Anton är bra, fraser värda att hata och vad är egentligen melankoli?

Mycket bra är han, tycker mycket om att han flyttat hit till Uppsala, tryggt på nått sätt att ha en av sina äldsta och bästa vänner så nära. Så tack Anton för att du kom hit.

Annars måste man ju säga att livet går upp och ner på olika områden, ingen newsflash direkt. Men vet inte om det är något psykologiskt drag hos människan att när ett område i livet blir bättre så kommer automatiskt ett annat och pockar på och tycker man ska ta det till sig och bara tycka livet är jobbigt på grund av det. Verkar vara så, ska verkligen inte dra den totalt värdelösa, naiva, blåögda, enkla och aggressionsuppbringande (hos mange i alla fall) frasen att "det blir nog bättre ska du se" eller att det som man vill och längtar efter "kommer när du minst anar det!". Kan nog inte på ett adekvat och tillräckligt sätt beskriva med ord hur mycket och på vilket omfattande sätt jag avskyr och hatar sådana fraser. Men men, nu ska jag sluta kräkas över sådana fraser, men avskyr dem gör jag. Klart att saker och ting blir bättre, men vad hjälper sådana ord en person som är mitt uppe i något som de kämpar med och tycker är jobbigt? Sådana fraser är snarare ett hån då kan jag tycka.

Mitt andra annars får bli att jag funderat lite över ordet melankoli, mina egna tankar om det verkar ha varit lite light version av den verkliga innebörden. Jag har tänkt mig melankoli som ett tillstånd som man som människa kan komma in i då och då. Lite som ett sinnestillstånd som kännetecknas av en period av dysterhet där man tar på sin huva och hellre blickar ner i marken grubblandes och funderandes än av att man njuter av fågelkvitter och tycker att livet kunde faktiskt inte vara bättre än det är i detta nu.

Jag kollade därför av nyfikenhet upp innebörden av melankoli utifrån ett par källor, av varierande grad pålitlighet.

Wikipedia:

Melankoli är en form av djup depression och ingår i gruppen psykiska sjukdomar som berör stämningsläget - de affektiva syndromen.

Diagnosen melankoli ställs då den drabbade personen inte kan känna lust eller glädje och inte reagerar ens tillfälligt inför vanligtvis positiva stimuli. Dessutom ska minst tre av följande symtom föreligga:

• sänkt stämningsläge

• stämningsläget är lägst på morgonen

• tidigt uppvaknande

• rörelsemönstret är betydligt snabbare (vid agiterad depression) eller långsammare än normalt

• påtaglig aptitlöshet eller viktminskning

• uttalade skuldkänslor eller mindervärdeskänslor ofta av psykotisk typ - de drabbade har inte kontakt med verkligheten och kan till exempel tro att de begått kriminella handlingar

www.1177.se (sjukvårdsrådgivningen):

Melankoli
Den svåraste formen av egentlig depression kallas melankoli. Man blir tungsint och det går inte att avleda eller påverka symtomen genom yttre stimulans. Allt känns plågsamt och man känner en total likgiltighet inför omvärlden och har inget engagemang för någonting, inte ens för sina anhöriga. Ofta vaknar man vid tre-fyra tiden på morgonen och mår som sämst då, men känner sig något bättre framåt eftermiddagen och kvällen. Man känner en stark oro och ängslan. Ångesten gränsar ibland till dödsångest och kan vara mycket plågsam, särskilt när man vaknar tidigt på morgnarna.


Verkar som sagt vara något mer än bara en tid av grubbel, nedstämdhet och tristess. Men men nog om det. Känner att det blev ett alldeles för positivt inlägg för mig. God natt.