Hjärtat och de många rummen

Ett av de största hälsoproblemen i västvärlden är som bekant hjärt och kärlproblem av olika slag. De kan, om man inte äter bra, rör sig tillräckligt samt både röker och stressar mindre orsaka allvarliga sjukdomar som t.ex. kärlkramp. Detta kan sedan leda till både hjärtinfarkt och hjärtsvikt vilket i sin tur bidrar till försämrad hälsa och livskvalitet och i slutändan ett kortare liv. Detta tror jag de flesta helst vill vara utan eller slippa så långt det går och är möjligt (åldern är ju också såklart en bidragande orsak).

Min tanke denna vinternatt är ifall inte dessa fakta, ja det är fakta skulle jag vilja säga, också går att applicera på vårt hjärta i en annan mening.
För många år sedan, när jag läste mycket teologisk litteratur, så kom jag över en predikan som var skriven av en man som hette Fredrik Hammarsten. Eftersom han var predikant så utgick han således från en kristen grundsyn. I denna predikan liknar han människohjärtat vid ett hus och jag tycker att liknelsen han drar är intressant och kan säga något om hur vi, utifrån vad jag tror, ofta har det som människor.
Här kommer ett textavsnitt ur denna predikan:

”Och i hjärtevärlden, den inre världen inom en människa, är det också mörkt för mången. Man vet egentligen icke, vad som rör sig där djupast och innerst. Det är, som när man kommer in i sitt eget hem och det är alldeles mörkt. Man trevar sig omkring. De föremål, man borde känna till, förefalla så egendomliga. Man vet icke, vad man stöter emot och vad handen vidrör. Vore det bara ljust, så visste man med ens allt. Nu vet man icke, vart man går ens i det egna hemmet. Så kan det ock vara med hjärtat. Man trevar sig omkring och vet icke, vad man stöter emot.”

Viktigt här är att i bibliskt och i gammalgrekiskt språkbruk så hade ordet hjärta en helt annan betydelse än det har i den nutida svenskan. I dag när vi talar om hjärta så förknippas det allra främst med känslor och kärlek. I bibliskt och gammalgrekiskt språkbruk så menades, när man talade om hjärtat, en människas inre liv. Det var ett samlingsord för känsla, förstånd och vilja. Egentligen ytterst sett det som människan var på insidan, kanske skulle man kunna säga människans personlighet och identitet?

Med detta som bakgrund så tror jag att den här liknelsen går att använda idag, i vårt samhälle och i våra liv.
Anatomiskt och fysiologiskt sett så är hjärtat det centrum i vår kropp som förser hela kroppen med liv. Det pumpar blod som är fullt med näring och syre genom artärer, arterioler och kapillärer till alla våra organ, vävnader och celler. Hjärtat består vidare av fyra rum, två förmak och två kammare som alla har sin livsviktiga funktion för att allt ska fungera.

Sett till det psykologiska och existentiella planet så kan hjärtat kanske där vara personligheten, d.v.s. det som ytterst definierar vem du är och gör dig unik. Utan ett fysiskt hjärta kan en människa inte leva och utan en personlighet så är en person inte längre en person, enligt min mening.

Ser man till hjärtat utifrån ett sådant existentiellt perspektiv så tror jag att vi, på samma sätt som det fysiska hjärtat, ibland inte orkar, vill eller kanske inte vet om hur vi ska sköta om oss själva så att vi håller oss friska. Men tänk om självkänsla och självförtroende fungerar precis som artärer och vener fungerar? Båda två bidrar till att ge liv, styrka och uthållighet för att vi ska leva, orka och fungera. Tänk om kreativitet, skapande och att ägna oss åt det vi är duktiga på och det vi trivs med är precis som fysisk aktivitet? Båda två ger oss kraft, mer livsglädje och lust i tillvaron. Ser man till missbruk av tobak, alkohol och droger så kan det jämföras med negativism, självhat och en omgivning som trycker ner en istället för att lyfta upp. Vilket i båda fallen bryter ner, istället för att bygga upp. Kan det möjligtvis vara så att förekomsten av kärlkramp, hjärtinfarkt och hjärtsvikt inte bara gäller det ena hjärtat utan också det andra?

På det existentiella hjärteplanet så tror jag också det finns en mängd rum. Vissa rum som finns där inne är välstädade, rena och bebodda. Där finns glädje, gemenskap och en vilja att vara där. Andra rum besöker vi inte lika ofta, kanske på grund av tidsbrist, energibrist eller intressebrist. Där är det lite mer damm och oordning är i de välstädade och rena rummen. Sedan finns de rummen som vi aldrig besöker eftersom vi är rädda för vad som finns där. Elektriciteten har där inne inte fungerat på många många år. Det är så smutsigt, unket och snuskigt där inne att vi inte ens vågar öppna dörren av rädslan för hur där ska se ut. Ser vi till jämförelsen av vårt eget inre med ett hus så visar vi sällan upp sådana rum, vi orkar heller inte städa dem eftersom det är jobbigt och tar tid. Rädslan för att föremål där inne ska ta fram minnen hos oss, som vi helst inte vill ha, gör att vi fortsätter att undvika dessa rum till varje pris. Tänk dock, hur roligt skulle det inte vara ifall vi kunde använda dessa rum och bo även i dom, precis som de andra rummen vi har.

På samma sätt som vi behöver det fysiska hjärtats alla rum för att vår kropp ska fungera som det är tänkt att den ska fungera, så tror jag att vi behöver alla våra inre rum för att vi som människor ska fungera. På samma sätt som vi kan leva sundare och mer hälsosamt för att vinna hälsa i form av mer livskvalitet och en längre tid på jorden, så kanske vi kan nära vår inre människa. Näringen i detta fallet skulle då bestå av självacceptans, positivitet, en omgivning som bryr sig om och älskar samt en kamp för tron på sig själv. Vinsten av denna näring tror jag på sätt och vis är värd mer än vinsten av att nära och sköta om sitt fysiska hjärta.

När det gäller det fysiska hjärtat så klarar vi mycket själv genom egen kraft medan annat behöver vi hjälp med av olika människor. Samma sak gäller för det andra hjärtat tror jag. Två sanningar tror jag dock finns i allt detta. För det första så är det jobbigt att städa, det är det alltid, och för det andra så tror jag alltid att det på något sätt är värt det i slutändan, hur jobbigt det än må vara.