Sår utanpå och inuti

Det är ju inte direkt ett nytt fenomen att musik kan ge människa tankar och funderingar, det brukar även hända mig då och då, ganska ofta faktiskt. Ibland lyssnar man också på en sång som man hört en massa gånger men helt plötsligt upptäcker något nytt i. Sången "Brand new day" av Joshua Radin är en sådan sång för mig.

It’s a brand new day
The sun is shining
It’s a brand new day
For the first time in such a long long time
I know I’ll be ok

This cycle never ends
You gotta fall in order to mend

Det sista stycket fick mig att fundera om det verkligen är så som han sjunger. Mina tankar åkte iväg och hamnade någonstans långt bak i tiden när lille Mange hade byggt ett hopp av brädor och grus hemma på gården där jag har vuxit upp. Väl byggt och fixat i ordning så skulle jag hoppa med min helt galet coola BMX. Det gick tyvärr inte så bra den gången utan jag ramlade, trots mina bike riding skills. Det ledde till att jag fick ett sår som till slut läkte.

Tänker jag till lite där då så stämmer ju det där lilla stycket, man måste ju faktiskt ramla och göra illa sig för att något ska finnas och även kunna läka. Samma sak ifall man springer med händerna utsträckta mot en glasruta i full fart..händerna läkte efter ett tag de också. Slår ens egen bror en i tinningen med ett tennisracket så sprutar det självklart blod därifrån som en egen liten blodaflod. Ärren efter sådana händelser kommer även de ofta som ett litet sött brev på posten, ett litet minne av en mer eller mindre jobbig händelse.

Mina tankar har åkt, och åker fortfarande runt, letandes och sökandes efter någon möjlighet att det där textstycket kan passa in på de sår som kan finnas inuti. De som är svåra att se, svåra att förstå och svåra att hantera. Jag tror mina tankar får fortsätta åka runt, letandes och sökandes ännu lite mer, kan behövas ibland.